Finnkampen

Delar av kvällen har tillbringats framför TV och finnkampen. Jag vet inte om jag har så mycket notera från tävlingarna

Det var en fröjd för ögat, på alla sätt, att se Moa Hjelmer född 1990 vinna både 200m och 400m. Hennes löpning går bara att beskriva som vacker nästan sensuellt effektiv. - Och ja jag vet att det ser illa ut att prata i sånna termer men det skiter jag i, det här är min blogg och jag ger beröm som jag vill. - De andra löparna såg ut som stela fotbollsspelare (eller något sånt) i jämförelse när hon kom in på upploppet på 200m, det värmde i hjärtat för en gammal friidrottare kan jag säga. (samtidigt som man såklart blir avundsjuk på att vissa får ha ett så vackert och naturligt löpsteg)

Linus Törnblad gjorde sitt jobb men inte mycket mer. Jag har aldrig gillat honom riktigt även om jag inte pratat med honom på tävlingar så har han alltid gett ett arogant och själupptaget intryck på mig. (och ja jag gör det igen, jag kritiserar precis som jag vill gillar du inte det så kom gärna med en kommentar och din åsikt.)

Robert Melin som stötte kula hade satt på sig någon typ av tokigt tomteskägg, eller också har han väldigt dålig smak. Jag sa det när jag såg det och jag säger det igen, killen väger 20-30kg för lite för ett sånt skögg, och har för välvårdad frisyr på huvudet. I övrigt är det riktigt kul att se att Robban stöter över 17m och även om det inte var hans bästa tävlig så såg det helt bra ut. För de som undrar kan jag bara intyga att Robban är en riktigt trevlig "prick" kan skriva det av egen erfarenhet.

Störrst beröm ska finländska Saara Skyttä på 3000m hinder ha som tog sig runt hela sista varvet med en stukad fot. Det är riktig sisu att ta sig runt och riskera så oerhört mycket med en stukad fot. Jag hoppas verkligen att alla hennes lagkamrater ger henne ett ordentligt tack och att landslagsledningen visar sin uppskattning på något sätt. Det tyder på oerhörd karraktär att trotsa smärtorna och förnuftet för att stötta laget.

Minikrönika: Tanguay klar för Tampa

Jag vet inte om det är helt klar men jag gissar att det är mycket nära om inte annat. Detta leder mig osökt in på att titta närmare på Tampas potentiella laguppställning. Om jag tar mig friheten att möblera lite i förstaformationerna så kan de kanske se ut så här:

Tanguay - Lecavalier - St. Louis
Malone - Stamkos - Halpern

samt de tre backparen

Öhlund - Hedman
Meszaros - Walker
Ranger - Foster

Jag tycker att det ser ganska vasst ut men det är just frågan vem som är sjätte länken i de första två kedjorna, kanske han Halpern ta den. En annan fundering är om man kan få två mer jämna ledjor och då utnyttja Stamkos talang bättre genom att byta plats på Halpern och St. Louis. Jag säger inte att Tampa har något med toppstriden att göra i år men jag tror att de kanske har något på gång och om bara saker sköts bra vid sidan om isen så kanske de kan få spela slutspel i år.

Det är sånt här jag funderar lite extra på efter ett (eller några) glas vin och fritt fantiserande i samband med nyheter om övergångar.

För övrigt kan jag säga att jag faktiskt inte ens tänkte så mycket på att säsongsdebuten är nära i antågande men när jag började tänka på de sena nätterna och spänningen att få se Pittsburgh lira gudomlig hockey... då börjar pulsen komma och helt plötsligt längtar jag till säsongens första match.

Det blir inte större än så här

Det är bara att konstatera det är de två bästa lagen i NHL som möts. Detroit solida spel är sjukligt och man undrar vilka sprutor med spelförståelse de får. Men samtidigt har Pittsburgh äntligen lagom till tränar bytet insett vilken möjlighet de har. De spelarna som finns idag i Pittsburgh idag kommer inte vara där om 2-3 år det kommer inte lönetaket tillåta. Jag såg alla matcher förra året i finalen, jag har sett möterna i år... Jag ska försöka göra en sammanställning över vad som avgör finalserien.

1. Spel i egen zon
Det är helt enkelt här det är som viktigast att visa sin starka sida. Detroit är ett maskineri, en robot, när de väl kommer igång i offensiv zon. Det är få lag som kan vara trygga när de möter Detroits massiva anfallsspel, men Pittsburgh har mött bland annat nr 8 och tagit bort honom ur matcherna så de kan klara det. Dessutom är, om jag får säga det, Pittsburghs backsida främst övertyngt med backar som spelar säkert i egen zon. Samtidigt ska inte Detroit vara trygga när de inte har puck, vi vet alla vad världens två spelare kan göra med puck. Nej jag behöver inte nämna namn ni vet alla vilka som är bäst och om jag ska vara ärlig... vi har ingen aning om vad de kan göra med puck för de fortsätter att göra saker vi inte ens kan drömma om. Minns fortfarande i globen när Malkin plockar upp och bollar med pucken på klubben in i offensiv zon. Det är världens bästa liga mot världens bästa spelare... det ska inte gå, sånt händer bara på träning... I tredje linan levererar Pittsburgh en supertalang i form av Jordan Staal, han känns relativt rutinerad, man ska dock ha i minnet när man ser hans mogna spel att han är född 88, dvs fyller 21 i år.

2. Målvakterna
Någon jämförde Fleury med Granth Fuhr... han är ibland lite klumpig och osäker men när det gäller som mest så stängher han igen... Återstår att se om han verkligen kommer visa att den jämförelsen stämmer, för nu är det verkligen på allvar. Man får inte många möjligheter att slåss om Lord Stanley. På andra sidan finner vi en oerhört ifrågasatt Osgood, med all rätt vill jag säga. Under året och åren har han gång på gång varit allt annat än en stabil målvakt. Han kan utan tvekan stänga igen och han har en fin högstanivå... men vem har egentligen högst lägstanivå av de två? Här avgörs mycket.

3. Bredden
Alla talar om Detroits fantastiska bredd, men i min mening är det spelet och spelideén som är det avgörande... titta på Pittsbughs tredjekedja med ovan nämnde Staal tillsammans med ännu en talang i Kennedy och etrige ungderskattade powerforwarden Cooke. Många lag har fått känna på att de inte bara är bland världens bästa i egen zon. Titta på nr 8 som inte bara blev utestängd i anfallszon av dem utan också fick stå och vänta vid blålinje på en pass i flera minuter varje gång tredjelinan kom in i anfallszon.

Macherna i matchen:

Crosby - Zetterberg
Zetterberg är underskattad i offensiv zon och Crosby är underskattad i egen zon det som avgör är att Crosby har ytterst få övermän i offensiv.
1-0 Pittsburgh

Malkin - Hossa
Båda är fenomenala spelare i offensiv zon och underskattade i egen. Skillanden är i min mening att Malkin har vunnit poängligan och kommit tvåa... detta utan att kunna spela med någon som Datsyuk eller Z i kedjan i 5 mot 5
2-0 Pittsburgh

Gonchar - Lidström
Gonchar är fantastisk och har verkligen förbättrat sit spel i egen zon riktigt mycket de senaste åren. Men även om Lidas är skadad så är han världens bästa back, i min mening genom alla tider.
2-1 Pittsburgh

Tredjelinan - Tredjelinan
Detroit är kända för sitt fungerande lagspel och alla jobbar stenhårt. De flesta, som är insatta, vet att Cooke - Staal - Kennedy är überkompetenta i egen zon men det som många missar är att de även är riktigt bra i offensiv. Jag tycker att de är mycket vassare framåt helt enkelt.
3-1 Pittsburgh

Ungdomlig entusiasm - Rutin
Pittsburgh spelar en hockey fylld av ungdomlig entusiasm och medelåldern skiljer nästan två år. Det går dock inte ifrågasätta Detroits rutin och att de vet vad som krävs för att vinna.
3-2 Pittsburgh

Fleury - Osgood
Rutin mot talang... mycket svårt och det är i det närmsta omöjligt att tippa. Eftersom jag har sympatierna åt Pittsburgh lämnar jag blankt här...
3-2 Pittsburgh (fortfarande)

Borde kanske ha med mer men de här är de viktiga matcherna. Plockade med Rutinen som en viktig del och valde att se tredjelinorna som enheter. Vet inte om det säger något men här vinner Pittsburgh i min mening med 3-2. Återigen hävdar jag att spelet i egen zon avgör serien. Jag tippar själv 4-2 i matcher till Pittsburgh men tor väl snarare på 4-3 till Detroit...


Läs gärna Roos, ofta, eminenta blogg där han fått sportexperter och kändisar att tippa finalserien. Ni som känner er kunnig i hockey får gärna posta era favoritcitat i kommentarerna. Det framgår inte alltid vem som är expert och vem som är kändis nämligen...
http://blogg.aftonbladet.se/18756


Egentligen borde och vill jag skriva mer om det här... matchserien börjar ju snart men efter att ikväll ha varit på företagsfest med gratis alkohol inser ja att jag måste sova en stund för att inte risker att somna under matchen... för som jag skrev: det blir inte större än så här, inte om man älskar hockey i alla fall... och i årets final kan det vara de två bästa lagen om möts på mycket mycket länge... de kommer båda ställa upp trupper som de inte har en chans att behålla om några år.