Finnkampen

Delar av kvällen har tillbringats framför TV och finnkampen. Jag vet inte om jag har så mycket notera från tävlingarna

Det var en fröjd för ögat, på alla sätt, att se Moa Hjelmer född 1990 vinna både 200m och 400m. Hennes löpning går bara att beskriva som vacker nästan sensuellt effektiv. - Och ja jag vet att det ser illa ut att prata i sånna termer men det skiter jag i, det här är min blogg och jag ger beröm som jag vill. - De andra löparna såg ut som stela fotbollsspelare (eller något sånt) i jämförelse när hon kom in på upploppet på 200m, det värmde i hjärtat för en gammal friidrottare kan jag säga. (samtidigt som man såklart blir avundsjuk på att vissa får ha ett så vackert och naturligt löpsteg)

Linus Törnblad gjorde sitt jobb men inte mycket mer. Jag har aldrig gillat honom riktigt även om jag inte pratat med honom på tävlingar så har han alltid gett ett arogant och själupptaget intryck på mig. (och ja jag gör det igen, jag kritiserar precis som jag vill gillar du inte det så kom gärna med en kommentar och din åsikt.)

Robert Melin som stötte kula hade satt på sig någon typ av tokigt tomteskägg, eller också har han väldigt dålig smak. Jag sa det när jag såg det och jag säger det igen, killen väger 20-30kg för lite för ett sånt skögg, och har för välvårdad frisyr på huvudet. I övrigt är det riktigt kul att se att Robban stöter över 17m och även om det inte var hans bästa tävlig så såg det helt bra ut. För de som undrar kan jag bara intyga att Robban är en riktigt trevlig "prick" kan skriva det av egen erfarenhet.

Störrst beröm ska finländska Saara Skyttä på 3000m hinder ha som tog sig runt hela sista varvet med en stukad fot. Det är riktig sisu att ta sig runt och riskera så oerhört mycket med en stukad fot. Jag hoppas verkligen att alla hennes lagkamrater ger henne ett ordentligt tack och att landslagsledningen visar sin uppskattning på något sätt. Det tyder på oerhörd karraktär att trotsa smärtorna och förnuftet för att stötta laget.