Det blev en seger i sjunde och avgörande matchen. Pittsburgh är Stanley Cup mästare 08/09 och jag tror ärligt talat inte att jag kunnat smälta det ännu. Det är delvis därför jag har dröjt med att skriva men också eftersom jag haft en händelserik och hektisk helg.
Jag hade tänkt att återkomma med en längre säsongsavslutningskrönika vid ett senare tillfälle. Just nu vill jag bara kommentera match 7 och avgörande matchserien.
Fleury sparade verkligen formen till de viktigaste matcherna precis som de riktiga världsklassmålvakterna gör. Men sett till hela serien tycker jag att Fleurys insatser i vissa matcher är för dåliga, Pittsburgh förlorade och vann matcher tack var och på grund av Fleury. Men grabben är de facto fortfarande ung och målvakter blommar ofta sent. Flower har dock redan påbörjat vad som mycket väl kan bli en framgångsrik karriär även i fortsättningen.
Talbot är en spelare som många Pittsburghfans verkligen älskar och nu tror jag att även vanliga hockeyfans förstår varför. Han har varit strålande bredvid Malkin och vi kan vara glada att han redan skrivit på ett nytt kontrakt, förhoppningsvis kan deras påbörjade kemi fortsätta även över nästa säsong.
En av de mest fantastiska scenerna under segerjublet var att se Lemieux lyfta bucklan igen.
Jag kommer återkomma till det här om och om igen och därför lämnar jag det hela efter bar att kort inlägg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar